Bland pastelliga fasader och utsmyckade dörrar och grindar,
strosade vi gatorna fram en tidig Lördag morgon, innan staden vaknat till liv.
Vi följde vår ”finska” klocka och var en timme före Svenskarna,
därav var vi ensamma på stan…
…förutom Polisen som antog att vi skulle blåsa positivt i deras blåstest
…Finnländare en tidig morgon ni vet…
-men nej, bara morgonpigga barn och en fotosugen fru!
Ölandsbron, 6 km lång.
…En kul och rätt skrämmande upplevelse…
Väldigt imponerad blev jag på alla rosbuskar
som växte utmed fasaderna inne i stan,
-På asfalterad mark, vilken livskraft!
Pastelliga fasader, och vackra ytterdörrar med utsnidade detaljer.
Svenskarna tar hand om sina hus,
annat här i vårt kära Finland konstaterade min man och jag.
-Här finns det bara ”sånde supi retona”
som vi brukar säga på vår dialekt.
Helt klart måste här bo en väldigt stolt ägare
till denna imponerade dörr!
…Morgonsolen sakta stiger över staden…
-En röd dörr som för tankarna till varmare bräddgrader än Sverige.
Ett igenväxt lummigt fönster, syntes inte vid första anblicken,
ett nytt sätt att dölja insyn kanske?
-Idyllisk sommarstugekänsla.
-En butik liten och smäcker,
som inte bör besökas av små nyfikna barnahänder.
Därav fönstershopping!
Kanske det var det bästa, kunde ha blivit dyrt, mycket dyrt.
Kanske vi besöker Kalmar igen nästa år?
Vem vet, vem vet…
Idag har vi spenderat tid i Vasa, och gjort ”ingenting alls”
skönt med semester en vecka till.
Nu är maken och barnen och prövar fiskelyckan i regnet,
och jag ska greppa skisspennan och göra mitt jobb.
Tack för att ni läser!
Ha en bra vecka!
